

Alien (1979)
Besättningen på fraktskeppet Nostromo undersöker en signal från en främmande planet. De tar med sig något ombord. Ridley Scotts film förenar science fiction med instängd, skoningslös skräck.

- Första källdaterade premiär
- 1979-05-25
- Regissör
- Ridley Scott
- Speltid
- 116 min
- Språk
- English
Om Alien
Alien (även kallad Alien - den åttonde passageraren i Sverige) är en amerikansk-brittisk science fiction/skräckfilm från 1979 som är regisserad av Ridley Scott och skriven av Dan O'Bannon, baserad på en berättelse av O'Bannon och Ronald Shusett. I huvudrollerna ses Tom Skerritt, Sigourney Weaver, Veronica Cartwright, Harry Dean Stanton, John Hurt, Ian Holm och Yaphet Kotto. Den producerades av Gordon Carroll, David Giler och Walter Hill genom deras bolag Brandywine Productions och distribuerades av 20th Century Fox.
Filmen följer besättningen på fraktskeppet Nostromo som undersöker ett övergivet rymdskepp där de kommer i kontakt med en aggressiv utomjordisk livsform som lyckas ta sig ombord och börjar döda besättningen en efter en.
Filmen vann en Oscar för bästa visuella effekter, tre Saturn Awards (bästa science fiction-film, bästa regi för Scott och bästa kvinnliga biroll för Cartwright) samt en Hugo Award för Best Dramatic Presentation. Alien drog in 78,9 miljoner dollar i USA och 7,8 miljoner pund i Storbritannien under sin första biovisning. Dess globala intäkter har uppskattats till mellan 104 och 188 miljoner dollar. Medan Alien-varelserna i sig blev en populär aspekt av filmen, är Weavers roll som Ellen Ripley den tematiska tråden som löper genom serien. Tillsammans med filmer av David Cronenberg från 1970-talet (i synnerhet Frossa, Rabid och The Brood – Missfostret) blev Alien ett centralt verk inom utvecklingen av undergenren biologisk skräck. Filmen marknadsfördes bland annat med en tagline som blev allmänt känd: "I rymden kan ingen höra dig skrika." Barbara Gips skrev taglinen och den grafiska konstnären Phil Gips designade affischen till filmen.
Under senare år har Alien omvärderats kritiskt och beskrivits som en av de bästa och mest inflytelserika science fiction- och skräckfilmerna genom tiderna. År 2002 ansågs den vara ”kulturellt, historiskt eller estetiskt betydelsefull” av USA:s kongressbibliotek och valdes ut för bevarande i United States National Film Registry. År 2008 rankades den av American Film Institute som den sjunde bästa filmen inom science fiction-genren och som den 33:e bästa filmen genom tiderna av Empire. Framgången för Alien gav upphov till en mediefranchise bestående av filmer, böcker, datorspel och leksaker, och gav dessutom ett bra startskott för Sigourney Weavers skådespelarkarriär. En crossover med Predator-franchisen resulterade i Alien vs. Predator-filmerna, medan en prequelserie i två delar regisserades av Scott före Alien: Romulus (2024), en fristående uppföljare. En TV-serie som utspelar sig före händelserna i den första filmen med namnet Alien: Earth, släpptes på FX on Hulu den 12 augusti 2025.
Handling – innehåller spoilers
I en avlägsen framtid har Nostromo, en interstellär fraktfarkost med en besättning på sju personer, påbörjat färden hem till jorden med en last av tjugo miljoner ton malm. Farkostens dator MU-TH-R 182, även kallat Mother (Mor) av besättningen, mottar en signal från en måne som kretsar kring en närliggande planet. Datorn väcker besättningen ur sin kryosömn för att undersöka signalens ursprung. Med malm- och gruvenheterna kvar i omloppsbana landar Nostromo på månen men skadas av en hård landning.
Kommendör Dallas (Tom Skerritt), försteofficer Kane (John Hurt) och navigatören Lambert (Veronica Cartwright) lämnar farkosten för att undersöka signalen. De upptäcker snart ett störtat rymdskepp av okänt ursprung. Gruppen går in i skeppet och finner pilotens förtorkade kvarlevor med ett hål i bröstkorgen. Kane firar sig ner till en kammare och upptäcker tusentals läderartade ägg. Ett av äggen öppnas och en spindelliknande varelse hoppar ut och fäster sig på Kanes ansikte. Dallas och Lambert bär tillbaka den medvetslösa Kane till Nostromo. Ripley (Sigourney Weaver), befälhavare under Dallas och Kanes frånvaro, vägrar låta dem komma ombord på grund av karantänprotokoll. Vetenskapsofficeren Ash (Ian Holm) ignorerar Ripleys beslut och släpper in dem. På skeppets sjukstuga försöker Dallas och Ash ta bort varelsen från Kanes ansikte men upptäcker snart att de inte kan göra det utan att skada Kane. Ash försöker då att skära bort en av varelsens fingrar varpå varelsens frätande blod sprutar ut på golvet och bränner igenom flera våningar på skeppet. På grund av dess dödliga försvarsmekanism avhåller sig besättningen från vidare försök att avlägsna varelsen. Slutligen lossnar varelsen från Kanes huvud av sig själv och besättningen finner varelsen död. Kane vaknar upp till synes oskadd.
Med ett reparerat skepp lämnar besättningen månen och tar en sista måltid innan de återgår till sin avbrutna kryosömn. Under måltiden drabbas Kane av smärta och kramper. En aggressiv liten varelse bryter sig igenom Kanes bröstkorg och försvinner snabbt bort i rymdskeppets mörka vrår. Efter att släppt ut Kanes kropp under en kort begravningsceremoni delar besättningen upp sig i två grupper för att fånga rymdvarelsen. Ash sätter samman en spårningsapparat. Efter att ha tagit emot en signal tror Parker (Yaphet Kotto), Brett (Harry Dean Stanton), och Ripley att de lokaliserat varelsen men det visar sig bara vara Jones, besättningens katt. De förstår att de måste fånga katten för att inte få signal från den igen. Parker sänder tillbaka Brett för att fånga Jones. Under den sökningen möter Brett rymdvarelsen som nu är fullvuxen. Rymdvarelsen attackerar honom och drar in honom i en ventilationstrumma.
Besättningen förstår nu att rymdvarelsen använt ventilationstrummor för att röra sig genom skeppet. Dallas kliver då beväpnad med en eldkastare in i ventilationsnätverket med avsikt att skjuta ut varelsen från skeppet. Ripley får signal om att rymdvarelsen är på väg mot Dallas. Medan Dallas försöker fly blir han attackerad bakifrån och försvinner. Ripley frågar Mother om hjälp hur de skall förgöra rymdvarelsen och upptäcker då att "Weyland Yutani" redan har upptäckt radiosändningen och avkodat den som en varning. Företaget vill fånga en alien för utvärdering som vapen, även till bekostnad av besättningen (All other priorities rescinded. Crew expendable.). Ash, företagets ombud ombord, attackerar Ripley efter att hon hör om "Special Order 937", men Parker och Lambert anländer innan han kan döda henne. Parker slår loss Ashs huvud med en brandsläckare och upptäcker att Ash är en android.
De tre ännu levande besättningsmedlemmarna beslutar sig för att förstöra Nostromo och fly i räddningsskytteln Narcissus. Medan Ripley förbereder Narcissus för utskjutning går Parker och Lambert tillsammans iväg för att samla kylvätska till skytteln. Ripley hör skrik från kollegorna via farkostens kommunikationssystem och springer dit för att undersöka. Hon anländer för sent och upptäcker att rymdvarelsen dödat både Parker och Lambert. Ripley aktiverar skeppets självförstörelsesekvens och skyndar sig till skytteln men upptäcker rymdvarelsen nära skyttelns ingång. Efter ett misslyckat försök att avbryta skeppets självförstörelsesekvens skyndar sig Ripley tillbaka med Jones till skytteln där rymdvarelsen inte längre syns. Ripley och Jones lämnar då Nostromo i skytteln varpå Nostromo exploderar. Medan Ripley förbereder sig för sin kryosömn upptäcker hon att rymdvarelsen gömt sig i skytteln. Ripley tar på sig en rymddräkt och inväntar varelsens attack. När varelsen står framför ytterdörren öppnar Ripley den för att vakuumet ska dra ut varelsen i rymden. Varelsen klamrar sig fast i dörröppningen, men med hjälp av en harpunpistol lyckas Ripley skjuta ut varelsen helt. Dörren stängs och klämmer fast harpunlinan, och varelsen börjar klättra tillbaka mot skeppet. När rymdvarelsen kliver in i en av skyttelns motorgondoler aktiverar Ripley motorn och skjuter ut den i rymden. Filmen slutar med att Ripley och katten återgår till kryosömn.
Handlingsunderlag: Wikipedia (svenska) · CC BY-SA 4.0.
Skådespelare & roller
9 medverkande i den hämtade rollistan. Uppgifter och fullständighet följer källan.
Tom Skerritt
Dallas, captain of the Nostromo. Skerritt had been approached early in the film's development, but declined as it did not yet have a director and had a very low budget. Later, when Scott was attached as director and the budget had been doubled, Skerritt accepted the role.
Sigourney Weaver
Ripley, the warrant officer aboard the Nostromo. Meryl Streep was considered for the role, but she was not contacted as her partner John Cazale had recently died. Helen Mirren also auditioned. Weaver, who had Broadway experience but was relatively unknown in film, impressed Scott, Giler, and Hill with her audition. She was the last actor to be cast for the film and performed most of her screen tests in-studio as the sets were being built. The role of Ripley was Weaver's first leading role in a motion picture and earned her nominations for a Saturn Award for Best Actress and a BAFTA award for Most Promising Newcomer to Leading Film Role.
Veronica Cartwright
Lambert, the Nostromo's navigator. Cartwright had experience in horror and science-fiction films, having acted as a child in The Birds (1963), and more recently in Invasion of the Body Snatchers (1978). She originally read for the role of Ripley and was not informed that she had instead been cast as Lambert until she arrived in London for wardrobe. She disliked the character's emotional weakness, but nevertheless accepted the role: "They convinced me that I was the audience's fears; I was a reflection of what the audience is feeling." Cartwright won a Saturn Award for Best Supporting Actress for her performance.
Harry Dean Stanton
Brett, the engineering technician. Stanton's first words to Scott during his audition were, "I don't like sci fi or monster movies". Scott was amused, and convinced Stanton to take the role after reassuring him that Alien would actually be a thriller more akin to Ten Little Indians.
John Hurt
Kane, the executive officer who becomes the host for the alien. Hurt was Scott's first choice for the role, but he was contracted on a film in South Africa during Alien's filming dates, so Jon Finch was cast as Kane, instead. However, Finch became ill during the first day of shooting and was diagnosed with type 1 diabetes, which had also exacerbated a case of bronchitis. Hurt was in London by this time, his South African project having fallen through, and he quickly replaced Finch. His performance earned him a nomination for a BAFTA Award for Best Actor in a Supporting Role.
Ian Holm
Ash, the ship's science officer who is revealed to be an android.
Yaphet Kotto
Parker, the chief engineer. Kotto was sent a script off the back of his recent success as villain Dr. Kananga in the James Bond film Live and Let Die (1973), and said he rejected a lucrative film offer in the hope of being cast in Alien.
Bolaji Badejo
the alien. Badejo, a 26-year-old design student, was discovered in a bar by a member of the casting team, who put him in touch with Scott. Scott believed that Badejo, at 6 feet 10 inches (208 cm) — 7 feet (210 cm) inside the costume — and with a slender frame, could portray the alien and look as if his arms and legs were too long to be real, creating the illusion that a human being could not possibly be inside the costume. Stuntmen Eddie Powell and Roy Scammell also portrayed the alien in some scenes.
Helen Horton
the voice of Mother, the Nostromo's computer.
Källor och uppgifter
Den svenska introduktionen högst upp är vår redaktionella text. Filmaffisch: TMDB.
Fördjupning och rolluppgifter: Wikipedia och dess skribenter, CC BY-SA 4.0. Utdragen har rensats från källmarkörer och formatering. Hämtad 2026-11-05. Biopremiär kan skilja mellan länder.
Trailer och bilder har egna rättigheter och omfattas inte av textlicensen. Videon hämtas från den kontrollerade originalkällan, inte från vår server.
Utgivare: Rotten Tomatoes Trailers · Kontrollkälla · Öppna på Youtube ↗









